Kan musiken ta slut?

[Karin]

Asså, jag vet inte om det här låter konstigt eller inte... men kan musiken ta slut liksom? Det finns ju bara ett antal toner och möjligheterna att sätta samman dom kan ju inte vara oändliga, eller? Kan det vara så att en dag är alla variationer gjorda, all musik är skriven?
Kan det vara därför som man ibland tycker att man redan har hört nya låtar som kommer och att allt fler låtar börjar likna varandra...

Skulle vara himla skönt om det finns någon som kan svara, för jag tror att jag grubblar ihjäl mig annars

Kram Karin

[Headmaster]

Karin... musiken kan aldrig ta slut!!!

Men visst känns det som om den håller på att ta slut.
Och den har i många fall redan tagit slut. Så till vida att samma låt i princip skrivs om hela tiden, men med små, ytterst små avvikelser.

Men om man ser matematiskt på det hela, så finns det oändliga möjligheter att kombinera tonerna i den skala vi använder oss av, så att man skapar olika musikstycken. Problemet är bara att många av de stycken som då går att skapa knappast går att lyssna på för att de är så oattraktiva. Och konstiga. Om inte för alla så åtmistone för vissa människor. Men de är dock ändå musikstycken...

(F)Headmaster
_________________
Roll along... Sail away!

[Karin]

Pust! Vilken tur, då kan jag släppa det då.
Musiken Lever alltså vidare

Ibland får man konstiga grubblerier...

Tack och Kram

F-Karin

[Arnie]

Inte alls Karin, jag har funderat ofta på samma sak! Och att få en belysning av frågan från Headmaster känns klockrent!
_________________
"Jag sa: Lugn, jag ska först ta en öl och jag vill inte stressa"
Arnie / F209

[Ulla]

hej! när jag såg rubriken tänkte jag mera på att musiken kan ta slut för att man tillfälligt är trött på musik, att lyssna...
ibland orkar man ju inte...
det finns ju människor som ALDRIG aktivt lyssnar, det tycker jag är ganska konstigt...deras förlust men ändå.
Som när man ivrigt ska berätta för nån vilken bra skiva man har hört/köpt och det inte alls faller i smaken...ridå.

Vilken är er "skämmigaste" platta? Som göms bort?

När jag var ca 13 år fick jag frågan av en släkting vad jag ville ha i julklapp. Jag svarade "en popskiva"..för jag trodde väl i min enfald att alla visste vad jag menade med pop...
Vad fick jag? En LP med James Last som spelar sin version av pop!!
Ganska roligt tycker jag nu.
Förresten har jag den kvar nånstans...

byebye

[Janne]

Jo, sedan handlar det ju om de känslor man vill förmedla - inte att förglömma de historier vi får oss till livs! Så även om det finns ett begränsat antal lyssningsbara ton- och ackordföljder, så blir det som helhet ändå obegränsat...

Skämmigaste plattan... Hmm... Jag skäms nog inte för någon av de plattor jag äger/har ägt. Men sedan händer det ju att man köper något som man i efterhand kan ställa sig oerhört frågande till hur man egentligen tänkte vid tiden för skivköpet...
_________________
Det här är ett stycke text som har lagts till i det inlägg du läser...

[Ingvar]

Hej,
intressant diskussion detta häringa...

Om man som jag vid något tillfälle varit helt insnöad på Eric Saties musik, så VET man att musiken aldrig kan ta slut. Jag tänker inte den kända "Vexasions" utan på alla de sätt som ett knippe noter kan tolkas av olika interpreter, och just gamle Eric måste spelas av någon som kunnat begripa hans tonspråk och tycka det är naturligt att t.ex. spela "on the tip of the tongue". Jag skall inte spy galla över en känd svensk (eller är han finsk??) Satie-interpret, men tonspråket är inget att yvas över, men har man en gång hört vad sannolikt är musikens själ, då faller väldigt mycket tillbaka...

Ett väldigt bra exempel på detta är det bonusspår som finns här på F-sajten, där vi kan höra vår vördade och högt avhållne Headmaster framföra "Eld och Vatten". När man hört detta, då VET man att musiken är oändlig! Jag säger inte att detta är det ultimata beviset, men det är mer än 100% övertygande! Det är liksom som att förädla guld och diamanter...

Bästa hälsningar // Ingvar
_________________
"Nobody is perfect - not even a perfect stranger" (Chrissie Hynde 1983)

[Janne]

Det är sant. Tolkningen får inte glömmas bort i det här sammanhanget. Såväl andras som artistens egna livetolkningar.
_________________
Det här är ett stycke text som har lagts till i det inlägg du läser...

[Sten Tyrfors]

Inom den melodiösa populärmusiken tror jag att alla melodier är skrivna, men de plockas hela tiden sönder och sätts ihop till nya låtar. Ungefär som lego. Det är därför det finns någonting av Dylans "All I really wanna do" i versen till "Alternativ rock'n'roll cirkus", och att refrängen till "Calypso" har något av Owe Törnqvists "Rumba i engelska parken" över sig. Det är så här det fungerar.