Freak Show - första reflexioner

[arnbert]

Starkare öppningslåt än på länge - skön tunggungstendens o ändå varierad , trots samma "riff" genom hela låten, med litet undantag för "Pratpartiet "

Följs av mörk, suggestiv terrorbrott - betraktelse, " komma längre än hem", som ändå är skört vacker och påminner en del om stämningen i smakprovet vi fått med fina löven som åter faller, eller inte faller och inte nödvändigt på någons grav, oavsett höst, men de faller verkligen lätt o vackert i den starkt suggestiva, redan lätt sönderspelade låten, som följer naturligt som låt tre. Men denna låt känns redan som en klassiker, ja, en fantastisk låt och låt 2-3 ihop är redan en favorit- passage på denna skivan! " nynnar "ofta på både versen o refrängen, som repeteras på ett naturligt sätt och inte känns tjatig - bara naturligt bra! Mmm, sången från Jenny är lysande också.

Därefter följer nästa smakprov vi fått, "Mysterier", som känns lättviktigare, lättt Beatles inspirerad , men behövs efter de två lysande men deppiga terrorbetraktelserna! Visserligen en text som längtar bort från en värld av förlamade spöken, men, men.... hopp ändå!

" Natten håller oss med Ljus" följer.
Första "mera vispoplåten" , men med en text långt från "De tre första albumen" - solot hämtar dock näring från både Allman Brothers, Moody Blues och Shafferska insatser på tidiga album - skönt sjuttiotalshäng i avslutet!

The flow är första låten som överraskar lite med referenser musikaliskt till mycket AFR med både 70- tal o tvåtusental - AFR , men ändå känns ny med ett lätt mjukt grundgung som är smygande i refrängen!

"Håll drömmarna vid liv Gardenia"
Har en lätt touch av jazzighet ,som vrider upp gunget något från låten innan till måsarna flirt men sången är väldigt AFR- 2000- tal !

Jutaxposition känns först mest bara pratig referensram!
En spännande musikalisk flytande flod accompanjerar sedan Woododamens och Ramboboys behov att närma sig varandra och övergår i en långsam, rätt skön musikalisk flod - låten känns som albumets kanske svagaste efter några lyssningar, men växer nog o har ett riktigt skönt outro!

" Say mama vad kommer alla freaks ifrån " överraskar med en klick av Dylansång i oväntad kombo med Rönnlomarrangerad Hallelujakör. Jag gillar denna lilla skatt skarpt - inte minst den finstämda "kör" som för låten intill oss med en akterspegel av mjuk gospel- stämning!

" En trollskog som liknar Manhattan " känns först som ett skönt återseende, att få en ganska typisk AFR låt , men lyfts extra, efter hand, av arren, inte minst av " skönt innovativt komp" ( i en del låter det som riva ner tapeter).

Vi människor i änglars ögon är nog den låt, på en ganska suggestiv o mystisk platta, som minst klingar av änglar - en pigg sak som iofs övergår i lite psykedeliskt ängla -prat...

"Storspelaren" tangerar den Rönnblom - tradition som bäst exemplifieras i "Komedia" o "Det är för mörkret". Lätt ordbajsvarning, som ändå behåller lyssnarna intresserade! Blir nog en favorit för mig och gillar ofta när Anders sjunger på detta sätt och särskilt när tillgjord röst används så här sparsmakat. Har nog alla förutsättningar att bli en av favoriterna hos fler än mig! Underbart outro m lysande repetitiv suggestion accompanjerad av lagom bluesblått kvinnoröstpålägg! Outrot.... mmm.... kunde gärna varat någon minut till!

Ännu en låt med lite annorlunda komp följer. Freakshow n 19, som övergår i den numera lätt sönderspelade avslutningen på LPn ; " Practical Joke"- en riktigt bra avslutningslåt , som återanvänds som just det!

Jag ger albumet omedelbart fem drakar, fem dårar, fem tårar och fem av det mesta annat ni kan komma på! Särskilt plus för underfundiga grepp med de kompvarianter som bjuds och som ger oss lyssnare en snabb känsla av att albumet känns musikaliskt rikt. AFR - plattor håller alltid för många lyssningar - min bedömning är att detta ej är något undantag! Att texterna ofta har en svärta är kanske inte att undra på , då det ju är en betraktelse av en Freak Show!
_________________
FBOX
923

[arnbert]

Och efter ytterligare tre-fyra lyssningar rider refrängen " its not a train utan ett tåg" upp genom startfältet av låtar och det dammar om hovarna

Anade väl det när jag primärt anti-jinxade den...
_________________
FBOX
923

[Kålle]

Freakin’ great album!

Inte en dålig låt, även om jag kanske hade velat ha lite fler upptempolåtar, första låten tycks utlova det.

Hursomhelst är det en rolig och modig platta i någon slags linje med Krig och fred + Tambourines & lovers, och jag är glad över hur AFR Orchestra får leka fritt, utan prestationsångest. Kul att höra Rönnblom experimentera med ljud och till och med spela keyboards och piano!

Textmässigt, samma sak där. Han bara kör på. Som en kraftfull man som äger ordet. Jag menar, hur mycket självförtroende har man om man skriver crazy utanför-boxen-rader som:
“It’s not a train, it’s a tåg - det är inget tåg, det är en flod
It’s not a train, it’s a tåg - det är ingen flod, det är människor” - jag nynnar detta knas för mig själv en hel del för tillfället.

“Löv ska falla” berör mig rätt mycket. Visst finns terrorismen som en svart IS-tråd här, men för mig är det även om andra dödens skördar under 2016. Bowie finns där med en svart stjärna. 2016 tog även min styvfar med stora konsekvenser som följd. Samtidigt som världen i stort verkar i rätt dåligt skick. Hoppas det inte behövs fler såna här låtar.

Gillar även särskilt “En trollskog”, Rönnblom sjunger väldigt bra här, det ena ger det andra och det flyter på fint.

Favvolåten är ändå slutspåret “Freak show no.19 / Practical joke - “Du gav mig så mycket mainstream att livet krymte”; “Där, jag är inte där… har aldrig varit där… kommer aldrig vara där..” - Helt grymt! Freaky!

Om jag ska kritisera nåt så blir det väl att nästan alla låtar är rätt långsamma. Särskilt Say Mama känns rätt trött, hade kanske varit mer ok om den var hälften så lång.
Sen tycker jag också att även om damerna sjunger väldigt bra, vilket jag skrivit om förut, så har plattan fått en lite väl generös portion av dom. Det hade nog varit mer effektfullt om de hade dykt upp lite mer sparsamt.
Det här är ju inte mycket till kritik, det är ju bara så att jag lite tvångsmässigt måste hitta på lite kritik, för att hålla Rönnblom skärpt!

Måste ju också såklart berömma den fantastiska paketeringen. Om man måste ge ut på CD, vilket man kanske måste, så kan det knappast presenteras snyggare!
_________________
JAG ÄR INTE RIKTIGT SÄKER... DET KAN OCKSÅ VARA FEL...
MEN JAG LEVER, “OH, LA-LA-LA”...

[Leverpalt]

Jag var skeptisk efter de första två lyssningarna. Tyckte det var lite väl långsamt och pratigt. Men nu (köpte den bara häromdagen) är jag totalt fast. Det här är faktiskt ruskigt bra! Och då har jag inte ens hunnit kolla på dvd:n.

Favoriter just nu: Trollskog, The Flow, Löv ska falla

(Innan jag kollade texthäftet trodde jag att det var "It's not a trade, it's a tool", med tanke på "tools of the trade". Men train/tåg är ju helt genialt!)

Det enda jag saknar är lite mer sångbara (mindre pratiga) melodier på några håll. Men det är en randanmärkning.

(Har Headmaster fått någon förfrågan om att medverka i "Så mycket bättre"? Det finns sååå många låtar här jag vill höra covers av...)