Kommer du med?

[Kålle]

”...kommer du med till en värld som är grön och skön, som är gulgrön”

Är det en referens till det mytiska och mystiska begreppen rågåker och bokskog?
_________________
JAG ÄR INTE RIKTIGT SÄKER... DET KAN OCKSÅ VARA FEL...
MEN JAG LEVER, “OH, LA-LA-LA”...

[arnbert]

Det är relativt sällan AFR naturlyriker numera, mera så i början.

Även om mycket handlar om o ontologiska betraktelser ur olika vinklar är det ju oftare som samhällsbetraktare eller ibland centrallyriker de tre senaste decennierna.

Naturlyriken på framför allt de tre första skivorna är dock ofta metaforisk och beskriver inte sällan ett själsligt eller åtminstone mentalt tillstånd. Jag tror den här låten är ett sådant exempel.
_________________
FBOX
923

[Sten Tyrfors]

Att ge sig av mot en bättre värld är ett tema som jag tror har funnits så länge människan har diktat. I stort sett hela Bibeln handlar ju om detta. Först är det Abraham som plockar med sig en hoper folk från staden Ur. Efter diverse strapatser fastnar de i Faraos klister, varpå Moses efter lite gudomlig övertalning återupptar denna “never ending tour”.

Liknar detta Rönnbloms text? Ja, varför inte? I Bibeln är det Gud Fader som ger uppdraget till sina respektive reseledare. Hos Rönnblom är det “en rik och mäktig far” som betalar tågbiljetten “om du snackar rätt”. Förutom en faders finansiering så betyder orden oerhört mycket i båda fallen.

Det som lockar att ge sig av är idén om en bättre värld. Bibeln beskriver det som “ett land som flödar av mjölk och honung” medan Rönnblom använder orden “ren natur med levande löv och vilda djur”. Det är det man saknar som får en att ge sig iväg. Under Moses dagar hade man inte 1900-talet miljöproblem, utan det låter mer som att man vill kunna äta och leva gott. Men när Rönnblom då beskriver den annalkande världen som “gulgrön”, så ser åtminstone jag framför mig sädesåkrar och skog; det är det enkla gröna livet med självhushåll som är det eftersträvansvärda. Man vill även här kunna äta och leva gott.

[arnbert]

Jo absolut men även extremt naturlyriskt orienterade diktare som Erik Axel Karlfeldt använder ju omskrivningar för längtan till något annat - något nytt: "

Nu ville jag girigt samla
all nejdens drömmande fägring och sång
och minnena, unga och gamla,
som sjunga i natt liksom livet en gång,
nu ville jag dofterna fånga
som välla ur vårnattens jäsande brygd,
och föra dig med på min långa,
min ovissa väg, du min Folkarebygd!
_________________
FBOX
923