Det är inte snön som faller

[Kålle]

Kul att det blev av med denna kategori! Jag har läst Sten Tyrfors inlägg med stor behållning – hoppas på mer sånt.
För att alla ska känna sig smarta och inbjudna börjar jag med en fråga som blottar mig som okunnig/obegåvad:

Det är inte snön som faller, det är nån annan tröst..
Det här är inte någon favoritlåt på något sätt, men eftersom den är så känd även utanför kretsarna och alla tycks sjunga med för full hals...

Vad är det som faller, metaforiskt eller annat? I videon är det pengar/julklappar – en ytlig materiell tröst. Ett gratiserbjudande som faller från ovan… men ingenting är, som vi vet, gratis…; )
Men man kunde tro att det var nåt som mer bildligt liknar snö / ett snöfall. Jag kollade videon nyss eftersom jag skulle skriva det här – har inte sett den på några år – men i mina (felaktiga) minnesbilder av den så var det kokain som sen tomtefar snortade.
Tankar på det?
_________________
JAG ÄR INTE RIKTIGT SÄKER... DET KAN OCKSÅ VARA FEL...
MEN JAG LEVER, “OH, LA-LA-LA”...

[Guest]

Nånstans tror jag inte det mesta i denna text är så genomtänkt utan den känns mer som att den tillkommit i ett " flow". Ibland blur det bra eller ännu bättre just så!

[admin]

Ta det inte personligt, käre Guest, men från och med nyss måste man först registrera sig innan man postar -- att detta forum till skillnad från nästan alla andra forum på den här sajten varit »öppet» beror helt och hållet på mitt slarv. Till viss del kan jag väl skylla på glömska; det var ju mer än tio år sedan jag satte upp de ursprungliga kategorierna, och phpBB hade gömt undan den lilla detaljen på ett annat ställe än det där man satte upp de andra sakerna.

Vad beträffar snön så finns det väl eventuellt en koppling till Ulf Lundells utsaga att »snön faller, och vi med den», men exakt hur denna koppling ser ut är jag lika ovetande som Kålle om...

[Sten Tyrfors]

Jag tänker så här, att julen är som ett destillat av vår västerländska kultur. Alla andra tider på året ägnar vi oss åt själavårdande konsumtion, men under december månad trissas det hela upp till hysteriska nivåer, samtidigt som man vräker på med julmusik för ge en illusion om att julen är en fridfull högtid. Det är liksom alla jullåtars uppgift att försöka få oss att tro att det under julen råder lugn och frid.

Men Det är inte snön som faller är en jullåt av ett annat slag. Den försöker inte försätta oss i någon fridfull stämning, utan ger istället den nakna bilden av vad många verkligen känner. Julen är inte ett tröstefullt landskap med nyfallen snö. Julen är konsumtion. Och konsumtion är ”en annan tröst”. Jag vet inte vilka ”Picassos akrobater” är, men att de dansar över mitt bröst är för mig en beskrivning av ångest.

Verserna går i rasande tempo. De olika raderna har vid första anblicken inget sammanhang, och jag tror inte heller att man ska försöka greppa texten med förnuftet. Men de ger ändå associationer till någon sorts falskhet, att vi måste vara lydiga, att vi måste ställa upp på karusellen. Berättaren har ett ”alter ego”, vilket möjligen skulle kunna vara någon form av självbedrägeri, ett sätt att försöka intala sig att man egentligen inte är med i julhysterin. Detta alter ego tar dock livet av sig i sista versen, och jaget sugs in i det absoluta kaoset.

Det är inte snön som faller är lite av en paradox; den är obegriplig samtidigt som den nog är den enda jullåt som fullt ut, utan filter, beskriver julen så som den verkligen är. Och jag blir väldigt glad av att höra den.

[Kålle]

Bra analys Tyrfors, som vanligt! Dina väluttryckta tankar om låtar är alltid intressanta och träffsäkra! Hoppas du kan tycka och tänka till om fler låtar här. Håller med Guest om flow-grejen också. Jag tror också att admin har rätt om kopplingen till Lundell, antagligen som en vag contra-Lundell-känsla, så känner jag iallafall.
_________________
JAG ÄR INTE RIKTIGT SÄKER... DET KAN OCKSÅ VARA FEL...
MEN JAG LEVER, “OH, LA-LA-LA”...

[Sten Tyrfors]

Förlåt, men jag lyckas inte se likheten mellan Lundells Snön faller och vi med den och Rönnbloms Det är inte snön som faller. För mig sysslar texterna med helt olika saker. I Lundells text talas det om en sommar som har varit och att det ska komma en ny sommar, även om det är väldigt långt dit. Vetskapen om att en varm skön period ska komma är en ganska trösterik känsla, och jag tror vi människor kan stå ut med mycket om vi bara vet att det nångång blir bra igen. Därmed blir inte snöfallet det definitiva slutet, utan bara en period av nedgång just nu.

I Rönnbloms text talas det inte om någon lycklig framtid. Där går det utför, och jaget säger uppgivet: ”Själv vet jag inte vad det ska bli av mig”. Det här är en beskrivning av ett sammanbrott. Allting går åt helvete helt enkelt.

Men som sagt: ”Jag är inte riktigt säker, det kan också vara fel”.