Setlista Etablissemanget, Stockholm 5/5

[Micke L]

1. Jag kysste henne våldsamt - Carola Andersson
2. En örn över South Dakota - Stina Berge
3. Stofèsexpandyl - Nicke Andersson
4. Inga gränser - Anna och Idde
5. Tokyo Line - Anna och Idde
6. Stygg stygg Whiskey - Stefan Sundström
7. Mer än Amerika - Johan Johansson och Fabian Månsson
8. Välkommen till verkligheten
9. Skratta tills tåget går
10. Mamma hjälp mig
11. Ömhetsdesperado
12. Desoto
13. Jag kysste henne våldsamt
14. Komedia - Med alla gäster på scenen

EXTRANUMMER:
15. Din barndom skall aldrig dö (Solo)
16. Ramlösa kvarn (Solo)
17. Osårbar
18. Det är inte snön som faller

Nicke Andersson på keyboards på 10-14.

AFR BAND:
Anders F Rönnblom
Peter R Ericson
Björn Aggemyr
Jesper Lindberg
Björn Rothstein
Martin "Frontman" Andersson

Längd: 120 min

Har jag glömt nåt så fyll gärna på.

//Micke
_________________
"Popjournalistik är när folk som inte kan skriva intervjuar folk som inte kan tala för folk som inte kan läsa."

Frank Zappa

[vigge]

Fantastisk kväll!

Har man lyckats frälsa ännu en syster.
Kul att få träffa några nya f-heads.

Nu väntar vi på lite film material i Bonus-tråden.

[Fabbe]

Där skulle man ju ha varit !!

Hälsningar Fabbe

[Micke L]

Det skulle du onekligen ha varit, Fabbe. Några reflektioner kring kvällen så här i efterhand. När gästerna började kliva upp på scenen så fick man en liten miniatyrkänsla av den där kvällen på Madison Square Garden för nitton år sedan när världens musikelit hyllade det faktum att det då var trettio år sedan Dylan släppte sin första LP. Men med den skillnaden att i torsdags på Mosebacke så satt hyllningsobjekt på en barstol nära scenen och tog emot hyllningarna till skillnad från Dylan som lär ha suttit utanför i sin husbuss och tryckt tills det var dags för honom att spela.

Efter ett mycket inspirerat set med "värdarna" The Ballroom Band så kallades en intet ont anande Anders F på scenen av sångaren Martin "Frontman" Andersson och tillsammans med gitarrbyggaren David Sundberg överlämnandes en handbyggd och för Anders specialtillverkad akustisk gitarr i födelsedagspresent från nära och kära (mest kära kanske , band och fans. Och för oss som är intresserade av gitarrer vet att detta inte är vilken "strängbalja" som helst. Sällskapet som spelar med en specialbyggd Sundberg-gitarr är allt annat än kattskit: Ulf Wakenius, Roffe Wikström, Lars Winnerbäck, Peter LeMarc och Ola Magnell för att nämna några.

Sedan så vidtog ett hejdlöst födelsedagskalas i musikalisk form. Carola Andersson sjöng tillsammans med sitt band två egna låtar samt en soulig och härligt själfull version av "Jag kysste henne våldsamt" som likt originalet bildade en fin avvägning mellan textens allvarliga tema och musikens rytmvibrerande dansvänlighet. Stina Berge gjorde en mycket fin och innerlig version av "En örn över South Dakota". Nicke Andersson gjorde till publikens jubel en härligt vinglig och kantig, akustisk version av "Stofésexpandyl". Sympatiska och trevliga Anna Stadling och Idde Schultz var ju såklart självklara en sådan här kväll och dom bjöd på sin fantastiska version av "Inga gränser" samt "Tokyo Line" som F:et haft liggande och inte haft för avsikt att spela in själv och därför gett till Anna och Idde när dom frågat honom om han skulle kunna tänka sig att skriva en låt speciellt till deras CD "Hjärtat fullt". Det var verkligen kul att få höra den live för första gången. Har bara hört den på "Hjärtat fullt"-CD:n och denna akustiska version var otroligt fin. Sedan så stormade Stefan Sundström in och brände av en högenergisk och fullkomligt underbar "Stygg, stygg whiskey". Därefter så hade Fabbe Månsson svidat om från den strikta finansmannakostymen till en mer för kvällen passande klädsel. När han dessutom hängt på sig en elgitarr så hjälpte han Johan Johansson att göra "Mer än Amerika" till en skramligt, ylande och underbart skön upplevelse.

Och födelsedagsbarnet själv följde på den linjen när han tillsammans med sitt band klev upp på scenen. En bökigare, larmigare, ylande mer vinglande spelning har jag aldrig upplevt med Anders F. "Välkommen till verkligheten" följdes snabbt av en tung "Skratta tills tåget går". Tung och skön var också "Desoto" som i denna version må Deep Purple att få blekna i en jämförelse. Vid det här laget hade också Nicke Andersson anslutit på scenen och satt sig bakom keyboarden. Och där är cirkeln sluten från den där kvällen på Madison Square Garden. För såg inte Nicke i sin hatt, hamrades på den lille keyboarden ut precis som Mr Dylan årgång dom senaste fem åren?

Kvällen avslutades med fyra extranummer där Anders med sin nya gitarr spelade "Din barndom skall aldrig dö" och "Ramlösa Kvarn" ensam innan bandet anslöt i en euforisk version av "Osårbar" och tidernas punkös i "Det är inte snön som faller". En version som mer än något annat musikaliskt smälter samman med den samhällskritiska texten.

Tack Martin, Gudrun och bandet för en fantastiskt ordnad kväll... och stort, stort grattis på födelsedagen Anders.

Micke
_________________
"Popjournalistik är när folk som inte kan skriva intervjuar folk som inte kan tala för folk som inte kan läsa."

Frank Zappa

[peter]

Ja och allt detta finns dokumenterat på film.Nicke Andersson i Stofèsexpandyl makalöst bra!

Det var en jättefin klang i den nya akustiska gitarren.
Tack för en fin kväll fylld av upplevelser,och grattis Anders F,
Hälsningar,
Peter

[Hibbitt]

Ok vad finns det att tillägga efter denna redogörelse med setlist från Micke? Tack! Trevligt med en massa väntade och oväntade F-heads. Och tack Frontman & co för donande.
(Yes Nicke är bäst!)
_________________
...dom pekar på allt dom pekar på inget programmerade att konsumera...

[Headmaster]

Jag får VARMT TACKA alla F-Heads som dök upp och förgyllde denna kväll och gjorde mig väldigt förvånad, till att börja med... Hur sjutton kunde det vara så många en vanlig torsdagkväll?

Där såg jag Arnie, Micke L, Candyman, Hibbitt, Karin, Bosjo, Blomman, Jimmy Blues, Sunjan, Henrik Schütz, Markus Berjlund, Tedeborg, Helena Ahlbäck, Anders Hiredal... Men också Peter och Britt från Örebro, Krikkola från Sundsvall, Vigge från Göteborg, Kurbits och Rödtjut från Göteborg, Katrinehomarna, och Lasse och Karin från Segmon... Berit och Susanne, Sakemannen Åke och hans Susanne... Ja, och många många fler bekanta ansikten som jag inte har namnen på just nu... Alla var på Mosebacke en vanlig torsdagkväll... Jag borde kanske ha förstått, men icke...

Till och med Fabbe Månsson ser jag ute vid baren strax före showen... "Hörde att du skulle spela... Jag ställde in ett styrelsemöte i London och tog ett flyg över," säger han.

Total surprise... Och så får jag en GITARR, en specialbyggd Sundberg-gitarr. Grymt! Jag är överväldigad.

Och sedan alla dessa formidabla framföranden... Hent sanslöst!
Nu har vi hela kalaset på DV, fångat av Gudrun och Anja med två kameror. Smakprov kommer att läggas upp inom kort.

Tack än en gång.

(F)headmaster
_________________
Roll along... Sail away!

[Arnie]

Ja vilken kväll - once in a lifetime! Alla olika versioner av F-låtar var höjdpunkten, eller var det kanske KOmedia med hela gänget? Skönt också med en lokal där scenen gör att musikerna måste stå/sitta tätt ihop vilket ytterligare ökar tätheten även i själva spelningen, som det känns från golvet i alla fall. Stort grattis till Anders några minuter över midnatt och stort tack till alla som gjorde den här kvällen oförglömlig. Var tyvärr tvungen att dra till tåget mitt i snön men det adderade på nått sätt till känslan det med!
Och Micke - suverän beskrivning av kvällen! Kul att ses, länge sen sist!
_________________
"Jag sa: Lugn, jag ska först ta en öl och jag vill inte stressa"
Arnie / F209

[Micke L]

Fyra snygga videoklipp och ett antal fina bilder finns nu utlagda på SPHM:s hemsida.

http://sphm.se/2011/05/11/the-ballroom-band-club-no-3-en-hyllningsfest-till-afr/

//Micke
_________________
"Popjournalistik är när folk som inte kan skriva intervjuar folk som inte kan tala för folk som inte kan läsa."

Frank Zappa