UNDERGROUND VOL. 2

[gokaR]

Den hakan sticker ut på ett absolut plausibelt (som engelsmännen skulle sagt) sätt!!

Fuck Muzak - Keep On Playing!!
_________________
Det måste vara brända änglar som byter vingar med varann...

[Karin]

Jaa, det enda jag kan säga här nerifrån Borås är:

Kärlek och Respekt!

Underbart att kunna få va med och se hur skivan växer fram...

Kram Karin

[Hibbitt]

[Karin]

Hibbit!

Det är tur att du skriver bättre än vad du släcker en eld
(jag har allt sett den lilla filmen)

Kram Karin

[Hibbitt]

_________________
...dom pekar på allt dom pekar på inget programmerade att konsumera...

[Headmaster]

RAPPORT 16:

Veckans sessions i Studio Matchbox har inkluderat diverse arbete med titlarna:
• LIFTAT HELA VÄGEN UPPFÖR BERGETS VÄRSTA BRANT (bas)
• FÖRLORAD TID (vocal, ack.git, 12-sträng-el)
• FOLKET OCH JAG OCH THE GANGSTER OF LOVE, (gitarrer och bas)
• LINDANSAREN (div. gitarrer, vocal)

Och... diverse arrangemangdjusteringar, och test av nya inställningar.

Still Rockin'

(F)Headmaster[/quote]
_________________
Roll along... Sail away!

[Karlösa Kvarn]

[arnbert]

FOLKET OCH JAG OCH THE GANGSTER OF LOVE, får gärna vara en ytterligare låt

...och vill ha mera.. (Shopping Center)
_________________
FBOX
923

[arnbert]

Hibbit - du har järnkoll - dessutom sjunger ju Uggla - 71 så den borde jag iaf inte missat - men blandar gärna ihop bra grejer - konserten jag var på var iaf m Ronson och frågan är om det inte var den hösten Lundell hade sin oförglömliga luciaspelning när ett helt luciatåg kom upp på scen o sjöng snart kommer änglarna att landa efter 6 utsålda kvällar , var iaf på den- skillnaden mellan Lundell och uggla är stor - bl a att han har gjort betydligt fler bra plattor än en och ändå är han fruktansvärt ojämn jämfört med AFR.

Mott hade jag en klockar kärlek till men kanske ännu mera till Ian Hunters första soloplattor som jag på den tiden älskade lika högt som Springsteens produktion (fram till Born in the USA o The river då magin dog).

Annars var då ,vid sidan av AFR, John Holm o Lundell,
Jethro Tull, Lou Reed, Bowie, Queen Neal Young, Stray, UFO, Genesis o Steve Harley o Cocney Rebel samt Thin Lizzey det som gällde runt 74-76 för mig.

Och skillnaden mellan dig o mig är att jag kommer ihåg fragmentariskt medan du verkar ha katalogminne.
_________________
FBOX
923

[arnbert]

8 min. långa låtsviten:
• DRÖMGUIDE

YES - 8 min är det verkligen dax för igen! Saknade bara just detta på U1 - plattan kändes lite kort efter DAUTÄF

Kan fö bara hålla med om - att får vi en kärvare blandning mellan Änglarna / Komedia / Kalla Fosterland / Våld / Dom Automatiska Undren... då får vi den bästa svenska rockplatta som har gjorts...
_________________
FBOX
923

[Arnie]

...och för att fortsätta kalenderbitandet, visste ni att Ariel Bender var en pseudonym för Luther Grosvenor, som var med i Spooky Tooth, en grupp som för övrigt såg många kända namn passera, som Chris Stainton, Gary Wright och Keith Emerson?
Detta topic borde kanske snart flyttas till Annan musik...
/Rocklexikonnörden
_________________
"Jag sa: Lugn, jag ska först ta en öl och jag vill inte stressa"
Arnie / F209

[arnbert]

Arnie
Hm - för mig var Mott
- Bra konsertminne
- Kul tillfälle att igen kolla in Ronson
-En kanonliveplatta som avslutades med magiska Bowielåten "All the young dudes" - har för övrigt sett B framföra den live men aldrig på en Bowieplatta vad jag vet
- Roll a way the stone
- Tre tidiga studioplattor på "happy tape"

Men visst är det positiva vibbar kring Mott både som glamband o de tidiga plattorna när Ariel firade triumfer - när man lyssnar på dig o Hibbit- läser era gedigna rockhistoriska epos kan man tro att Miott uppnådde influenser på rockhistorien i klass med Golden Earring Whishbone Ash eller Groundhogs, men det tror jag väl knappast och det även om jag aldrig var något jättefan av Groundhogs och iofs anser att Golden Earring och Whishbone Ash var jättebra - som utfyllnad när inget nyrtt album av tex Stray eller UFO kom på ett tag...

Så är det även i backspegeln ; Av golden Earring är det bara Moontan och Switch som aspirerar ens på hundralistan av de bästa plattor som någonsin gjort (Jo jag veet att de lyfts fram av snart sagt alla hårdrocksband, källarband, bluesband o en o annan vispoet under i stort sett hela 70-80-90-talet) Plattor som mest hyllas av studiomusiker av typen "To the hilt" lämnar mig ganska opberörd.

Whishbone Ash lyssnade jag nog mer på än Mott -Groundhogs och Golden Earring men de nådde ju aldrig till skillnad från Golden Earring och Mott the Hople en bredare publik. Personligen tycker jag att Argus plattan är genial i sin sprödhet och att mycket annat är bra - även om de också lite för mycket stannat i poser-teknik och studiomusikerfavoritskap.

Å andra sidan har väl Mott ingen sådan genomgjuten platta även om de var jäkligt bra.

Här kan man jämföra Anders F som gjort åtminstone 10 riktigt genomgjutna plattor med tex John Holm som fått välförtjänt kultstatus för sina två lysande alster och är en artistfavorit av guds nåde - "bodde" länge i hans box också som ju kom några år före F-box.

Personligen föredrar jag en artist som är produktiv länge och med hög o jämn kvalite av typen AFR eller GE/WA före en som gör någon eller några kultplattor . Men allt har sin plats.

Problemet för artister som AFR/WA är att om aldrig ingången finns ,som GE ändå fick med sin hitlåt Radar Love" från Moontan - spelades ju överallt tom ironiskt nog på disco och får Kysste henne våldsamt att verka ganska bortglömd - så spelar det ju inte så stor roll för det breda publiksnittet att kvaliten är hög.

Tror att Pugh aldrig nått de välförtjänta framgångar han fick utan Svensktoppen - tough but fair.

För AFR med de texter jag bara älskar (när många mest förundras) och sin förmåga till superkommersiella skivtitlar som DAUTÄF är det nog så att vi får behålla honom inom en begränsad krets - som dock rättmätigt borde vara lite större - fullt rimligt!

För detta krävs dock en hit i klass med Kysste henne... igen.

Märkligt att Ramlösa Land aldrig ens spelades frekvent på radion vad jag vet - tyckte den hade hitpotential.

Men vad vet väl jag som tillbringat en så stor del av min lyssnar tid med AFR, November, Neon Rose i SE o WA/Stray/Golden Earring. mfl mfl
_________________
FBOX
923

[Headmaster]

RAPPORT 17:

Dagens session (lördag 16/2):

Okej, denna låt har upptagit min tid en längre tid nu... kan inte släppa den även fast jag ägnat mig åt andra titlar, enligt den uppgjorda agendan, men...

• FOLKET OCH JAG OCH THE GANGSTER OF LOVE

... är en låt som fundamentalt bygger på ett gitarr-riff och som sedan har mejslats ut i diverse gitarruppvärmningsövningar nu i snart tre-fyra år...
När jag sedan satte mig ner och försökte skriva en regelrätt låt av det, så föll alltid tankarna till Steve Miller och hans sätt att spela, hans anslag, hans effektiva sätt att bygga en låt.
Men jag ville göra den lite mer "grunge", lite ruffigare, lite mer primitivt 60-70-talsstuk. Så Rothstein fick ta fram sina Keith Moon-takter och spela så rått och yvigt som han kunde. Trummorna spelades in i replokalen på Münchenbryggeriet. Under VERKLIGT PRIMITIVA förhållanden. Och nu bygger vi med gitarrer, bas och cellostämmor i Logic Pro 8!!! Helt sjukt men bra!!!!
Och, ja... va f-n handlar texten om?
Ja... vem f-n är jag? Vilka f-n är folket?
Vem The Gangster of Love är vet vi ju, eller hur?

Still Rockin'

(F)Headmaster
_________________
Roll along... Sail away!

[gokaR]

Jovisst, men har vi egentligen någon aning om vad framgång är sett i det större perspektivet? Anders uppgift här i livet är kanske att växa i en lite större kostym (rent konstnärligt alltså) och för att gå iland med den uppgiften får han trampa en stig som är lämplig för att komma dit. Rod Stewart t.ex. stupade redan 1975, hur längesen var det Springsteen eller Lundell gjorde något intressant. Sådana som Gessle och Ledin är kanske "framgångsrika" men det som kommer ur högtalarna är påtagligt fattigt! Vi kan hålla på, men ni förstår vinken... Däremot tror jag Stones, om de fått vara lite mera ifred, fått lite mindre framgång hade kunnat vara ett riktigt vasst klubband idag och också gjort lite bättre plattor, för där brinner fortfarande (trots det som tidningarna skrev i somras, orättvist faktiskt, jag var där..) en genuin låga för musiken under all bråte. Se förresten på deras gamla konkurrenter i Pretty Things, de gör fortfarande bra plattor!

Jo, vad jag menar är, Anders gör fortfarande väldigt vitala plattor, varför inte säga att han rent av aldrig varit bättre, och att U2 har väldigt goda utsikter att bli den....ja, egentligen är alla plattor sedan första Bravado-plattan "lika bra", jag ser den som den första moderna AFR-plattan, som speglar Anders av idag, och som trots att de innehåller skilda saker ändå är vattentäta helheter och är njutbara att lyssna på rakt igenom.

De äldre plattorna är naturligtvis också de mycket bra, men de saknar den totala helgjutenhet som jag tycker Anders uppnår idag. Naturligtvis har det också med åldersperspektivet att göra, både hos Anders och den som lyssnar, i vilken ålder och utvecklingsfas man är. Sedan som Anders uttryckte någonstans här på forumet, så ser ju samhället lite annorlunda ut nu än på 70-talet, och det bidrar också.

Att Anders kan och gör det han gör idag det tycker i alla fall jag är FRAMGÅNG, och hans lyssnare är ju inte heller av dagsländetypen!

Och vi är ju tacksamma, och glada att få vara med!
_________________
Det måste vara brända änglar som byter vingar med varann...

[arnbert]

FOLKET OCH JAG OCH THE GANGSTER OF LOVE

låter si låter så
-dvs som en äkta AFR lklassiker skall göra

Kanske inte fantastiskt

Inte första gången

men ..,.
sen

Efter tre eller sjuttio lyssninger

DET

'r
kvalitet

det vet vi som lyssnat sjukligt f;r mycket p[ Fet
_________________
FBOX
923